Jag heter John H Groberg.

Jag föddes under depressionen
i Idaho Falls i Idaho.

Mitt mellannamn är Holbrook,
min mors flicknamn.

Mor och far gav alla sina sju
pojkar det namnet. Jag är äldst.

Vi var fattiga.

Men vi var lyckliga och levde
på stora mängder hembakt bröd-

- och musik.

Min far var fastighetsmäklare
och en framträdande demokrat.

Han var nämligen
den enda demokraten...

Ett år besökte president Harry
Truman vår stad på sin valturné.

Min far blev utsedd
att ta emot honom.

President Truman klarade sig bra
i Groberg-klanen det året.

Jag gick i en liten skola
som hette East Side Elementary.

En morgon samlade rektor Bunker
oss ute på skolgården.

Hon sa att det hade hänt nåt
förfärligt i Hiroshima i Japan.

Och hon bad oss
att vara tysta i en minut.

Det enda jag visste om japaner
var att vi var i krig med dem.

Trots det tyckte jag synd om dem
när jag stod på skolgården.

Senare i livet skulle jag få ännu
djupare känslor för ett annat folk-

- i ett land långt bort.

EFTER VERKLIGA HÄNDELSER

Ursäkta...

Vad gör du?

Den tar jag.

Vad gör du, John Groberg?
Han är ju min dejt.

- Han var din dejt.
- Ska jag gå ensam? Du spelar ju.

Du får komma med vem du vill,
bara du går härifrån med mig.

- Jaså?
- Ja. Kom, jag vill visa dig nåt.

Kom nu!

Åh...

- Det är himmelskt.
- Tycker du om det? Det är ditt.

Det är gjort bara för dig.
Månen också.

Sätt dig, så ska jag visa nåt.

Titta ner i vattnet
och berätta vad du ser.

- Jag ser månen.
- Titta en gång till.

Jag ser... mig och månen.

Precis.

Du i månens sken.

Vet du hur långt ljuset har rest
för att skina på dig?

Nej...

147680000 kilometer. Cirka.

- Och vet du vad?
- Nej.

Du är värd resan.

- Vet du vad jag tycker?
- Vad då?

Att du tänker för mycket.

Kanske.

Oavsett vart de skickar mig-

- kommer vi två alltid
att vara under samma måne.

IDAHO FALLS I IDAHO
TRE MÅNADER SENARE

"Ni skickas härmed
som missionär till kungariket"...

"Tonga!"
Du ska till Tonga!

Tonga?

Vänta ett tag...
Var ligger Tonga?

- John! Titta hit!
- Tal!

- Ja, håll ett tal, Delbert.
- Varsågod, far.

Jag... har inte riktigt förberett mig
på det här... Det går nog inte.

Jag vet att Gud älskade världen
så mycket att han gav den sin son.

Jag trodde att jag visste
vad det innebar...

Men det gjorde jag inte.

Jag känner ingen i Tonga så väl
att jag älskar dem-

- och kan ge dem min son.
Men det gör väl Gud.

Tänk på det när du har det svårt.
Hur mycket Gud älskar sina barn.

Du skulle höra dig själv, kloker...!

Tag plats!

- Jag älskar dig, far.
- Jag älskar dig också, min son.

Jag älskar dig, mor.

Kom inte hem, min son.
Kom inte hem för tidigt.

Nu hurrar vi tre gånger
för John Groberg!

Kära Jean. Det gjorde inget
att du inte kom och tog farväl.

Du kanske hade gråtit
och tjafsat.

Och hade du inte gråtit...
hade det varit ännu värre.

EFTER 12 DAGARS RESA
Vi var sju missionärer.

De sex andra skulle vidare
till Australien och Nya Zeeland.

Jag skulle möta presidenten för
den samoanska missionen på kajen-

- och han skulle
skicka mig vidare till Tonga...

Han visste nog inte att jag skulle
komma, för han var inte där.

Efter några veckor fann jag honom.
Han skickade mig vidare till Fiji.

Där fanns det båtförbindelse
till Tonga, sa han

EFTER 29 DAGARS RESA
Två missionärer skulle möta mig.

Gå av. Din biljett räcker bara hit.

- Stanna! Ni finns inte på listan.
- Jag skiter i er jävla lista!

- Jag anhåller honom.
- Det är hans problem.

- Är ni tokig?
- Gå av, annars kastar jag av dig.

Ni är anhållen.

ÄIdste Louis Armstrong...

Missionärerna ordnade jobb åt mig
på en båt som skulle till Tonga.

Jag delade hytt med Swede-

- som lovade mig en flicka i varje
hamn om jag lämnade missionen.

Jag sa att det räckte med en.
Det kunde han inte alls förstå.

NUKU'ALOFA, TONGA,
EFTER 48 DAGARS RESA

När jag till slut kom fram
till Tonga var det samma visa.

Ingen visste att jag skulle komma.
Det spreds att jag satt på kajen-

- för plötsligt, från tomma intet...

ÄIdste John Groberg?
Var har ni varit, unge man?

Jag har bett länge för ditt uppdrag.
Det är säkert det rätta för dig.

- Niuatoputapu.
- Vad?

En liten ö
cirka 1300 kilometer härifrån.

Där finns inga vita
och ingen talar engelska.

- Det låter... härligt.
- Du har två uppdrag.

Lär dig språket
och bygg upp prästadömet. Frågor?

Nej... Jo...
Vem blir min följeslagare?

Feki!

Feki, det är din nya följeslagare,
ÄIdste Groberg.

Välkommen, Kolipoki.
Jag har bett för dig.

Den svåraste delen av min resa
var åtta dagars båtresa till ön.

Det var hårt väder
och det var en liten båt.

EFTER 83 DAGARS RESA
Jag blev sjösjuk efter en timme.

Kolipoki...!

Vi är framme.
Resan är över. Kom.

De kallar mig Kolipoki,
för de kan inte uttala "Groberg".

En dag upptäcker jag säkert att det
betyder "vit man med känslig mage".

Tror du att nån möter oss?

ÄIdste John Groberg.
Tack för att ni möter mig.

Vad är det med dem?

- Vad säger de?
- Att du är vit och klen. De har rätt.

Kom.

Men... mottagningskommittén?
Distriktspresidenten?

Jag ska leta upp dem. Vänta här.

Det... smakade gott.

Jag har ingen känsel i tungan.

I kväll firar vi...

...att vår vita broder Kolipoki
har kommit.

Han kommer som Guds sändebud
till vår lilla ö.

Han undrar om du vill säga nåt.

Jag måste gå på toaletten.

Han ska kasta vatten.

Palangi ska kissa!

De behöver visst också.

Jag vågar inte tänka på
vad som händer när jag ska bada.

Feki...! Feki!

Kära Jean.
Hoppas allt är bra i USA.

Här i Tonga är det... utmärkt.

Det är en vacker ö,
men den är ganska liten.

Alla är släkt med varandra
och de få som lyssnar på oss-

- tillhör en annan tro. Prästen
vill inte att de ska lyssna på mig-

- vilket är ganska patetiskt
eftersom jag inte kan språket.

Presidenten sa att jag skulle lära
mig språket och bygga upp kyrkan.

Så här långt
har jag inte lyckats med nåt.

Vi får post en gång i månaden-

- och det enda jag längtar mer efter
än dina brev är ett myggnät.

Myggorna bär på en sjukdom
som heter elefantiasis.

Om jag kommer hem och liknar
en elefant, älskar du mig då?

Nog om mig.
Skriv om dig. Vad gör du i jul?

Hur går slutproven?
Har Edward friat till dig?

Om du har en stund över,
så tänk på missionären-

- som gör allt för att inte komma
hem och se ut som en elefant.

Jag älskar dig. Skriv. John.

Presidenten vill att du talar
till medlemmarna på tisdag.

Men jag kan ju inte språket.

De ska be för dig, säger han.

Nu ska
vår palangi-broder Kolipoki tala.

Vi ska lyssna på äldste Kolipoki.

Oavsett vad han säger-

- så nickar ni-

- och ser intresserade ut.

Det blir ett fantastiskt tal.

Jag...

...är mycket tacksam...

...över att stå här i dag.

Ända sen jag var en liten pojke-

- har jag önskat att få växa upp
som en av Herrens...

- uthus.

Det får vara mitt budskap
till alla er i dag.

Varför har Herren valt
att sända ett uthus-

- hela vägen från Amerika,
när var och en av er-

- är fullt kapabla att vara-

- ert eget uthus?

Vad sa jag?

ÄIdste Uthus!

Sa jag det?

Tysta!

Var snälla mot äldste!

Det kommer en båt.
Då får vi post.

Kolipoki!

Kolipoki!

Kolipoki...

"I begynnelsen skapade Gud
himmel och jord."

"Gud sade: 'Ljus bli till! '
Och ljuset blev till."

"Gud såg att ljuset var gott..."

"...och han skilde ljuset
från mörkret."

Kära John. Detta är mitt fjärde
brev, och du har inte hört av dig.

Kanske får jag en hel bunt snart.

Jag hoppas och ber
att allt är bra med dig.

Minns du Edward?
Han friade i förra veckan.

Jag sa att jag måste få betänketid
och att vi två har ett avtal...

Jag vet bara inte
vad det avtalet går ut på.

Jag gick ut till vår gunga
för att tänka. Det var månsken-

- och jag kom ihåg att du sa att
månen skulle skina på oss båda.

Ett ögonblick kändes det som jag
var nära dig, himlen förenade oss.

Jag saknar dig.
Jag saknar dig tvärs över himlen.

Kolipoki! Vakna!

Hej.

Var har du varit
de sista fyra dagarna?

Du skrämde mig.

Jag är så hungrig
så jag skulle kunna äta tre grisar.

Stekta eller kokta?

Om du dödar dem,
så äter jag dem.

Så bra du pratar. Kom.

Nu ska vi jobba.

Nu går vi mot ljusare tider!

Kära Jean.
Nu kan jag tala deras språk-

- och arbetet går mycket bättre.

Vi undervisar en ung man, Finau,
som är intresserad av evangeliet.

Han vill bli döpt,
men föräldrarna motsätter sig det.

Vi har fått hjälp
att bygga ett hus.

Det var ett tufft jobb-

- men det svåraste var
att köra ut dem som bodde här.

Så! Vad säger ni nu?

Hem, kära hem.

Det är dödsskrik.

Någon har dött.
De sörjer hans bortgång.

Av alla Guds skapelser
är hans barn de allra finaste.

Fifita! Bort...!

Är desserten klar?

- En inhyrd sörjande?
- Ja.

- Hur betalar de henne?
- Med husrum och mat.

Den bästa gåvan
på en begravning-

- är en säck mjöl eller en fet gris.

Feki, varför är du så...

Varför litar du på mig?

Varför skulle jag inte göra det?

Du har rest hela den här vägen,
så det du säger måste vara sant.

- Tänk om jag ljuger?
- Du skulle aldrig ljuga, Kolipoki.

Men om jag nu gjorde det?

Då har du rest väldigt långt
bara för att ljuga.

Min far drack när jag var liten.

Han slog min mor.

Jag var inte tillräckligt stark
för att skydda henne.

Missionärerna kom
och visade honom sanningen.

Bara sanningen var stark nog.

En dag tackade jag dem
för deras uppoffring.

Men de berättade om andra missionärer
som offrade mycket mer.

De var dödssjuka av feber.

De reste från sina familjer-

- och korsade haven
för att förkunna Guds ord.

De stod i sina vagnar
och ropade: "Hurra för Israel!"

Varje gång jag såg min far,
varje gång han inte drack-

- tänkte jag samma sak:
"Hurra för Israel."

Jag tänker samma sak
varje gång du undervisar.

- Hurra?
- Hurra!

- Hurra för Israel!
- Hurra för Israel!

EFTER ETT HALVÅR PÅ ÖN

Kolipoki!

Kolipoki!

Han ramlade ner från mangoträdet
och slog sig i huvudet.

Ta honom. Välsigna honom.
Ge honom tillbaka till mig.

Han...

Han är död.

Oavsett om han är död eller ej,
så ska han vakna igen-

- och du har kraften att göra det.

Ut med den dåliga luften,
in med den goda.

Ut med den dåliga luften,
in med den goda.

Ut med den dåliga luften,
in med... den goda.

Ut med den dåliga luften,
in med den goda.

Ut med den dåliga luften,
in med den goda...

Stanna hos mig i aftonstund

dagen har försvunnit

kvällens skuggor faller

natten är på väg

i mitt hjärta en välkommen gäst

som i mitt hem förblir

frälsare
stanna hos mig i natt

nu är det aftonstund

frälsare
stanna hos mig i natt

nu är det aftonstund...

Var är jag?

- Nuku...!
- Er son mår bra.

Tack, Kolipoki. Du klarade det.

- Det var inte jag.
- Far?

Min son...!

Kära Jean.
Det har hänt mycket på vår lilla ö.

Feki och jag hjälpte Gud att rädda
en liten pojke, och alla vet det.

Jag tror
att de accepterar oss mer nu.

Vi undervisar en ny familj
och jobbar fortfarande med Finau.

Förra lektionen
var om meningen med tron.

Jag gav honom en pärla.

Jag kämpar med språket,
men även med mitt rapande.

Här rapar man efter maten.

Tänk, i alla år har jag trott
att jag var oartig.

Jaså, Edward har friat.
Vilken överraskning.

Tack för att du sa att vi har ett
avtal. Jag hoppas det innebär-

- att du är förälskad i mig när jag
kommer hem om två och ett halvt år.

Vi gifter oss
och lever lyckliga i alla våra dar.

Jag tycker att den här ön är
den vackraste platsen på jorden.

Det enda som skulle kunna göra
den vackrare är din närvaro.

Kanske kan vi gå hand i hand
på stranden en dag.

Tills dess... älskar jag dig. John.

- Vad är det?
- Mina fötter...!

- Hade du dem utanför täcket?
- Jag vet inte.

- Det var varmt!
- Du skulle ha dem innanför täcket!

Annars gnager råttorna på dem.
Sätt dig ner.

Vänta här.

Ja, jag sitter här och förblöder!

- Vad?
- Dina fötter måste brännas.

Vi kan använda en varm kniv
eller solen.

Här, där solen är varmast.

Kära John.
Det gläder mig att allt är bra.

Tack för att du berättade
din version av vårt avtal.

För min del...

... så är jag inte säker på
att jag har det lika klart.

Men jag har tackat nej till Edwards
frieri. Han blev ganska upprörd.

En vecka senare friade han igen.
Jag bad om betänketid.

Det är svårt att tro på oss två
när du är så långt borta.

Tänk om jag får elefantiasis?

Eller om jag tackar nej
till alla friare-

- och du förälskar dig
i en tongansk prinsessa?

Du ska inte tänka på mig,
utan på tonganerna.

Tjäna dem av hela ditt hjärta
och spara mig i en liten vrå.

Jag tror att jag älskar dig.
Jag säger nog nej till Edward.

Annars bjuder jag dig på bröllopet.
Kära hälsningar Jean.

- Asi?
- Ja, Kolipoki?

Din dotter Mele...
Varför är hon så tyst?

Hon är inte min dotter.

Hennes mor var en dålig kvinna-

- som strulade runt med min man.
Innan han blev döpt.

Jag har tagit henne till mig
och jag försöker älska henne.

Men på en sån här liten ö
är det svårt att undgå sitt arv.

Hon straffar sig själv
för sin fars synder.

Prästen har sagt till sitt folk att
det med dina fötter är Guds straff.

För att du förkunnar falsk tro.
Bevisa din tro. Be för dina fötter.

Om tre dagar
förstår de att det var fel.

Kära Jean. Äntligen har jag
hittat en lösning angående Edward.

Skicka honom med nästa båt
till Tonga. Jag har ett botemedel.

I dag ska vi lära er
allt om Guds lycksalighetsplan.

Vad?

Vår präst har sagt att
vi inte ska gå på din undervisning.

Men vi får bjuda dig på mat.

Ska vi inte välsigna den först?

Får jag?

Kära Fader. Vi tackar dig i dag
för denna fantastiska familj.

Vi tackar dig för
alla våra välsignelser, speciellt...

...din fantastiska lycksalighetsplan
för dina barn.

Vi tackar dig
för Jesus Kristus, din Son-

- som dog för att vi ska kunna
komma tillbaka till ett liv med dig.

Vi tackar dig för vetskapen om
att vi genom din lycksalighetsplan-

- för evigt lever med familjen.

Vi är tacksamma för
din fantastiska lycksalighetsplan-

- och för denna fantastiska familj,
som har tillagat denna festmåltid.

I Jesus Kristus namn, amen.

- Kan jag be att få bläckfisken?
- Det var en fin bön, Kolipoki.

Jag ber nästa gång!

Tack för maten.

Då var det åtminstone en av er
som tyckte det var gott.

- Utmärkt, Kolipoki.
- Bättre sent än aldrig, va?

Jag tar hand om mormonerna!

Tomasi?

Varför hjälpte du oss?

För många år sen
var jag föräldralös på den stora ön.

Missionärer tog hand om mig
och lät mig gå i skolan.

De var snälla mot mig.

Sen flyttade jag hit.
Här fanns inga missionärer-

- så jag glömde kyrkan.

Till i kväll, när prästen bad oss
att ta mormonerna under behandling.

Då kom jag ihåg. Jag är ju en.

Skål för Tomasi. Mormonen.

ETT ÅR PÅ ÖN

- Klar?
- Ja. Kom igen slöfock!

- Vem vill med på en utflykt?
- Till den andra sidan!

Noli!

Hjälp, ÄIdste!

Jag har skadat min vrist.

Oj...
Det hade inte hänt i Idaho!

Kom med mig.

- Det går inte, Lavania.
- Jag trodde att du tyckte om mig.

- Det gör jag också, men...
- Varför avvisar du mig då?

- Är jag inte tillräckligt vacker?
- Du är väldigt vacker...

Kom. Då älskar vi.

Vi går ner på stranden
och pratar om kärlek.

- Som aldrig upphör.
- Ska vi prata om kärlek?

Ja, äkta kärlek.
Större än det här.

Vänta...!

Kära John. I går var jag
på utflykt med Edward.

Han blev sentimental.

Du kan vara lycklig
som inte har såna bekymmer.

Tomasi?

Tomasi? Vi har kommit
för att förena dig med kyrkan.

Mormonerna...
Ska ni döpa mig?

Ja... På ett sätt.

- Desserten är slut.
- Jag såg det.

Och...?

Vad är det, Noli?
Vad är det som bekymrar dig?

Du säger att du älskar oss
och vill hjälpa oss-

- men du känner dig alldeles för god
för min dotter. Är hon inte vacker?

Hon är mycket vacker.

Min man erbjuder dig
en stor bit av vår bästa mark.

Vi erbjuder dig vår dotter,
men du bara sätter näsan i vädret.

Vad begär du?

Du behöver inte gifta dig med henne
eller bosätta dig på vår ö.

Skänk oss bara ett barn, som är till
hälften vitt. Sen begär vi inget mer.

Du är väl inte så egoistisk
att du inte kan göra det för oss?

- Tja... Det handlar inte om...
- Vad? Vår bruna hudfärg?

- Jag älskar er hudfärg...!
- Kan du inte dela din säd med oss?

- Säd...? Det är inte så enkelt.
- Det är inte så svårt heller.

Jag... Jag kan inte dela säd
med nån förrän jag är gift.

Och jag kan inte gifta mig
förrän jag har slutat som missionär.

Ta en fridag. Varje man här på ön
skulle sälja allt-

- för att få tillbringa en timme
tillsammans med min dotter.

Ja. Och av den anledningen
ska hon vänta.

Vänta tills mannen kommer som
älskar henne för evigt. Titta här.

Det är ett kort på min kärlek.

Vi ska gifta oss när jag kommer hem-

- så vi har lovat
att spara oss för varandra.

- Ser du så vacker hon är?
- Hon är mycket vacker.

Hon håller sitt löfte till mig.

Ska jag bryta mitt löfte till henne?

Kolipoki...

Du ska hålla ditt löfte. Gå nu.

Tack för att du berättade.
Jag ska inte besvära dig igen.

Fisk till frukost!
Precis som jag lovade, inte sant?

- Finau!
- Vi kommer!

Släpp honom!

Det kommer en båt!

- En vacker vit båt.
- Från Nya Zeeland!

Det kommer en båt...

Vi har bara plats till tre!

De kan inte ge er nåt!

Vanela, kom tillbaka!

Inga fler!
De tar allt och ger inget tillbaka.

Kära allsmäktige Gud...

Mele...! Gör det inte.
Jag har varit där. Mörkret härskar.

Sluta, gamling...!

Mele...! Förlåt mig mina synder
och lev ett bättre liv än jag.

Mele!

Lavania Sofili Nihau,
på uppdrag av Herren döper jag dig-

- i Faderns, Sonens
och den Helige Andes namn. Amen.

Nu kommer de som du bad om.
Missionärerna.

Det är stelkramp.
Vi kan välsigna honom.

- Vi ska inte ha nån välsignelse.
- Han är döende. Det kan bara hjälpa.

Jag ser... ett ljus.

Ljus? Ser du ett ljus?

Möt det, Finau.
Hälsa ljuset välkommen.

Det... kommer emot mig.

Nej...

- Vi måste gå.
- Vi har precis kommit.

- Luften är tung.
- Det är den alltid.

Inte som nu.
Vi måste söka lä. Kom.

Min flicka...
Jag måste hitta min flicka...!

Lita! Lita!

Se upp!

Lita! Var är du?

Lita! Var är du?

Lita!

Där är hon!

Kom, Lita!

Kom! Skynda dig!

Se upp!

In...!

Mele...

Vi har gjort det förr
och vi klarar det igen.

Plocka all frukt från träden
och samla ihop alla grödorna.

- Telegrafen?
- Förstörd av stormen.

Det kommer en båt om två veckor.
Vi får hushålla med maten.

- Vill prästen läsa en bön?
- Gärna.

Kära Fader i himmelen,
vi ber dig vara barmhärtig mot oss.

Vi är små, men starka,
och vi älskar dig.

Vi är tacksamma för
att många av oss överlevde stormen.

Vi vet
att stormen rasar på andra platser-

- och vi ber för dem som möter den-

- speciellt de som kastas runt
på havets vågor.

Var nådig mot dem,
lika nådig som du var mot oss. Amen.

Du måste komma med detsamma.

Mele...?

Kära Gud, Mele...!

...i Jesu Kristi namn, amen.

Jag delar, du väljer.

- Sluta. Du tog den minsta.
- Jag är minst av oss två.

- Vill du ha?
- Nej tack.

Tror du
att båten kommer om två veckor?

Jag vet inte, Kolipoki.

FYRA VECKOR EFTER ORKANEN

Fortfarande ingen båt i sikte
och ingen fisk heller.

Vattnet i lagunen
är fortfarande dåligt.

- Vill du ha lunch?
- Ja.

Lite är bättre än ingenting.

Kära John.

SEX VECKOR EFTER ORKANEN
Du har inte skrivit på sex veckor-

- och även om jag inte vill
erkänna det, så är jag orolig.

Men jag vet
att du är i goda händer hos Feki.

Han tar säkert väl hand om dig.

ÅTTA VECKOR EFTER ORKANEN
Kära Jean.

Jag vet inte om jag lever
när du får det här brevet.

Jag är svag och befinner mig
ofta i en annan värld.

Här är vackert, så om jag lever
eller dör spelar ingen roll.

Lustigt nog är min enda sorg,
att du inte är hos mig.

Då kunde jag dö
med din hand i min-

- som ett tecken på
att vi inte kan skiljas åt.

Naturligtvis gäller inte detta
om du har gift dig med Edward.

Jean, jag har lärt mig nåt de sista
veckorna som är svårt att uttrycka.

Det finns en förbindelse
mellan himmel och jord.

När man finner den
får allt mening, även döden.

Finner man den inte
blir allt meningslöst, även livet.

Gör allt du kan
för att trösta mor och far.

Först nu förstår jag
en förälders kärlek till sina barn.

Kära John. Vi har inte hört nåt
från dig på tre månader.

Är allt bra?

- Vad ser du?
- Jag ser... ett ljus.

Möt det, John.
Hälsa ljuset välkommen.

Det kommer emot mig.

Kolipoki.

Du ska ha det här.
Jag är gammal och ska snart dö.

Stormen har skadat mig, men du är ung
och kan än uträtta många goda saker.

Ät min sylt och lev.

Och förlåt mig för de synder
som jag har gjort dig.

Jag kände dig inte. Jag var rädd.

Av alla Guds skapelser
är hans barn de finaste.

Och du tjänar Guds barn
med hela ditt hjärta.

Kolipoki... Kolipoki...!

Det kommer en båt.
Vi är räddade. Kom.

Gå du. Jag stannar här.

Jag hämtar mat till dig.

Vi har fått en ny president.

Han vill
att jag ska vara distriktspresident.

Vi ska starta en skola och predika
på andra öar, få två rådgivare...

Och du...

Ska tillbaka till byggjobbet?

Farväl.

- Det är svårt att lämna en bror.
- Ja. Det är mycket svårt.

Jag har en gåva till dig.

Finaus pärla...
Du ska behålla den som ett minne.

- Ta den som ett minne från mig.
- Det räcker att du erbjöd mig den.

Jag måste åka, Kolipoki.

Jag bygger alla dina kyrkor.
Och du fyller dem.

Hurra för Israel!

Hurra för Israel!

Varför hör jag hela tiden
prat om stulna kokosnötter?

Och flickor? Omoral?

Ni är mina rådgivare, prata med mig.

- Det är överklassens privilegier.
- Vilka privilegier?

- Grannens kokosnötter.
- Grannens fru.

- Inte i kyrkan väl?
- Så gör man här.

Jag är koprabonde. Jag ska ha
det bästa priset för min kopra.

Därför tar jag med min dotter
till guvernören en gång i veckan.

Det var
innan jag gjorde bot och bättring.

Nu ger han honom en flaska fin sprit
varje fredag. Till helgen.

Det strider mot religionen, Tomasi.

Det strider mot religionen
att dricka sprit.

Att ge bort den
är en barmhärtighetsgärning.

- Jag förbjuder dig att göra det.
- Vad?

Jag förbjuder dig att ge bort sprit.
Du ska föregår med gott exempel.

Tomasi, vart ska du?
Vi ska åka i morgon.

Du förstår inte, Kolipoki.

Jag föregår med gott exempel.

Det är nåt jag har tänkt på.
Du bad om medvind.

Det kanske finns andra sjöfolk
som ber om motvind.

Vi borde ge Gud en chans att
tillgodose båda och be om bra vind.

Vi ber var för sig.

Kliv ner.

Ska vi komma fram före solnedgången
måste vi åka nu.

Vart då?

Det är en familj som vill höra
evangeliet. Vi är Herrens utsända.

Kliv ner.

Övernatta där.
Vi har bättre vind i morgon.

Ta med den här.

Varför gör du detta?

När jag bestämde mig för att tjäna
Herren var jag gammal och trött.

Trött av alla synder.

Du är ung och har skänkt ditt liv
till honom redan.

Jag kan inte bli ung igen,
men i dag kan jag vara Herrens vind.

Mor! Far! De har kommit!

Kära John. Öarna och människorna
tycks vara förunderliga.

Du är också förunderlig.
Jag känner hur du växer.

Hur ska jag kunna hänga med?

Det behöver du inte.
Du ska bara vara dig själv.

Jag tar snart examen.
Jag blir förmodligen lärare.

Tänk om du kunde undervisa här.

Kan du höra dem?
Hör du hur barnen sjunger?

Kära hälsningar.

TVÅ OCH ETT HALVT ÅR PÅ ÖN

Kolipoki! ÄIdste!
Presidenten har kommit.

God dag.

Ni måste vara den nya presidenten.
Jag väntade inte er.

Jag är på väg till Vava'u.
Vi övernattar här.

Det var trevligt.
Stannar ni här?

Nej, jag har ett rum i byn.

Jag har inte hört nåt från er.
Kan ni redogöra för era aktiviteter.

Naturligtvis.

Vi gör det som ni bad.

Skolan växer,
vi döper folk på de andra öarna...

Vem har ni döpt?

- Vi har döpt Vika, Hale, Pita...
- Jag har inga dokument.

- Inte om arbetet här heller.
- Vi har haft mycket att göra...

När ni döper folk
ska ni fylla i ett dopbevis.

Och ni skulle ha rapporterat
till mig varje vecka.

Ni kanske har haft semester
här på ön de senaste två åren.

Ingen har bett om någon rapport.
Bara presidenten i Felemea.

- Vi är inte representerade där.
- Jo, vi har 32 medlemmar.

- Och en fin kyrka.
- Vem har gett er tillstånd till det?

Vi har döpt så många...

Var kom pengarna ifrån?
Och vems jord har det byggts på?

Det vet jag inte,
men alla på Felemea vet...

Alla på Felemea,
men ingen på mitt kontor.

ÄIdste Groberg,
Herrens hus är ett hus av ordning.

- Det finns blanketter.
- Blanketter...

Herr president...!

Här är dopbevisen,
prästadömesvälsignelser-

- distrikt som vi har upprättat,
och kyrkor som vi har byggt.

Jag beklagar djupt
att jag inte kände till blanketterna.

Jag har suttit uppe hela natten
och tänkt på det jag sa i går.

Det har ni visst också. Jag...

Jag har aldrig sett
en lyckligare samling helgon.

Fortsätt med ert arbete.

Och en sak till... Jag vill gärna
förlänga er mission ett halvt år.

- Det låter bra.
- Ni får två nya kyrkor.

Eftersom de byggs i betong
är det bäst att ni köper jorden.

Kuli! Vi har besök!

Man får inte gömma sig på båtar.

Simma hem fort.

Mina föräldrar lämnade mig
en gång på en bensinstation.

Vi hämtar honom sen, eller hur?

- Då lär han sig aldrig.
- Men hajar? Kramp?

Han är min son. Han klarar det.

- Ta seglet!
- Jag har det!

Ta ner det!

- Dra!
- Ta seglet, Tomasi!

Kuli!

Tita!

Kuli!

Tomasi!

Kära John.

Grattis till ditt nya uppdrag,
även om det känns överväldigande.

Så kändes det för mig när jag
fick första jobbet här i Anaheim.

Alla mina vänner är i Utah
och min familj i North Hollywood.

Här har jag bara mina elever.
Och massor av tid att tänka på dig.

Har du det bra, John?
Har du tid att tänka på mig-

- eller är du helt uppslukad
av Herrens arbete?

Det står skrivet att man finner
livet genom att förlora det.

Och även om jag saknar dig,
vill jag att du ska fortsätta.

Så förlora dig själv, John.
Fullständigt.

När du kommer hem-

- vet jag att jag är förälskad
i den John som Gud tänkte sig.

Han är där ute.

- Kolipoki! Här!
- Simma!

Simma, Kolipoki!

Detta är...

Ibland lugnar Gud stormen,
ibland lugnar han sjömannen.

Och ibland låter han oss simma.

Jag är så ledsen, Kolipoki.

Är det till mig?

- Kan du berätta vad det är?
- Jag vet inte. Hemligt.

Äldste Groberg. Stop.

Anhållan om förlängning
avslogs av Salt Lake City. Stop.

Båt till Nya Zeeland, flyg
till Los Angeles i nästa vecka.

Stop.

Lämna ön så fort som möjligt.

Stop.

- Tack för skolan, Kolipoki.
- Tack för att du uppför dig fint.

Vi har en gåva till dig, Kolipoki.

- Begravningskläder?
- Från Salt Lake City.

De bad oss förvara dem
i din närhet, men inte säga nåt.

Vi är glada att de inte behövdes.

Tack. Det är jag också.

Vi har en överraskning, Kolipoki.

En häst, snabb som ljuset,
ett dammoln och hej Silver!

Präriens ensamma ryttare.

Vi vänder tillbaka
till dagarna i fjol...

Kära John.
Jag önskar...

... att du kunde se det...

... jag ser just nu.

- Tomasi...
- Du tog hand om mig.

Gud var med dig tills vi möts igen.

Må hans ord en tröst dig vara.

Slut dig till hans trygga skara.

Din kropp lämnar oss, men din själ
kommer alltid att vara på ön.

Till vi möts!

Till vi möts vid Jesus fötter.

Till vi möts!

Gud vare med er
tills vi möts igen.

Farväl, Kolipoki.

Bergens fötter är vackra...

Kom ihåg: Äkta kärlek.

- Evig kärlek.
- Precis.

Kära Jean. Äntligen har det hänt.
Jag kommer hem.

Men konstigt nog känns det
som om jag reser hemifrån.

De sista tre åren har jag bott
med ett folk som inte äger nåt-

- men ändå äger allt.

I detta liv seglar de på haven.
I nästa liv seglar de på molnen.

Jag önskar jag vore mer lik dem.
En sjöman bland stjärnorna.

Med dig vid min sida.

Jean, Jean...

Älskar du mig tvärs över himlen?

LAVANIA OCH HENNES MAN
EMIGRERADE TILL USA 1975.

DE BOR I NORRA KALIFORNIEN-

- MED SINA TVÅ BARN
OCH FEM BARNBARN.

NUKU FLYTTADE TILL USA 1973
OCH GIFTE SIG KORT DÄRPÅ.

HAN OCH HANS FRU
HAR SJU BARN.

HAN BOR OCH ARBETAR
I SAN FRANCISCO

FEKI GIFTE SIG
MED EN FIN KVINNA FRÅN NIEU.

HAN ÖVERVAKADE UPPFÖRANDET
AV NIUES FÖRSTA FLYGPLATS-

- OCH ÖNS FÖRSTA HOTELL.
DOG AV SKELETTCANCER 1972.

JOHN OCH JEAN GIFTE SIG 1957.

DE UPPFOSTRADE
EN STOR BARNASKARA-

- OCH VAR OFTA PÅ
STILLAHAVSÖARNA PÅ MISSION.

Text: Britt-Marie Svensson
SDI Media

Ansvarig utgivare: Mats Davidsson